Mat-teve

Tv-program som handlar om mat. Bra eller anus?

Vi kan ju konstatera redan nu att det har gått inflation i fenomenet de senaste kanske 5-7 åren. I program som handlar om mat. Varför?


Parodier...det sanna tecknet på att ett format har nått succé

Jag ser det som att det i stort beror på två faktorer.

Välfärdssamhället
I och med att de flesta av oss i till exempel Sverige har det rätt så jäkla gott ställt när det komer till kritan så behöver vi ytterligare stimulans än till exempel mat, vatten, värme, familj. Matlagning tar näringsintaget till en annan nivå där vi kan njuta av att äta och till och med av att tillaga maten. Något som en gång i tiden varit en ren nödvändighet och kanske ofta ett nödvändigt ont är idag (och har förstås varit under en mycket lång tid) ett njutningsämne. Matlagning är för många av oss ett sätt att komma vidare i vårt självförverkligande. Det fina med matlagning dock är ju att äta, det måste vi alla. Just därför kanske matlagningsprogram har haft en sådan stor genomslagskraft då det är en modern hobby som för många kanske känns renare och mer moraliskt riktigt än till exempel inredning, mode, eller shopping. Men precis som de senare nämnda sysselsättningarna har förstås matlagning ett estetiskt värde också. Njutning är viktigt för oss och både hur ett matlagningsprogram är filmat och upplagt kittlar våra estetiska sinnen och ger oss en förnimmelse om salta, söta och sura smakfester i gommen.


Nigella Lawson, njutarnas njutare


Tittarkontakt

Den andra faktorn som jag gissar har prefixet framgång är kontakten som matlagningsprogram skapar tittare emellan. Mat, såsom den framställs i de flestamatlagningsprogram, handlar om njutning när vi äter och smakar. Men njutningen ligger även i att umgås över mat. Långa middagar med tända ljus och fyllda vinglas. Fikastunder i trädgården på landet. Frukost med hembakt bröd och fantasifyllda smoothies, "tar du kulturdelen, så kan du skicka sporten till mig?". Etc etc etc...
Jag tror att matlagningsprogram ger oss en känsla av kontakt, tittare emellan. Även om vi tittare sitter själva framför teven med en skorpa och en kopp Eldoraro-te, så förmedlar mat-teven en känsla av samkväm och gemenskap. Jag minns min första opponering på universitetet. Jag var urnervös delvis på grund av att min handledare skrämde skiten ur mig. Men så kom hon in med en påse lösgodis och inledde opponeringen med att säga ungefär "Det sägs att människor som ätit tillsammans inte vill göra varandra illa. Så innan vi börjar opponeringen vill jag att ni äter lite godis tillsammans, så att ni sedan opponerar på varandra med respekt och välvilja". Det där sitter kvar hos mig.


Per Morberg i "Vad blir det för mat"...man hänger i köket, man ses över en middag, man myser i ett lantligt kök...

Med det sagt har jag fan ätit med en jävla massa människor som jag inte direkt är överförtjust i.

Matlagningsprogram har gått från att främst vara reklam för en viss vara eller produkt, till att vara direkt instruerande (morgontv, middagstips), till något liknande matporr (Nigella, Per Morberg, Leila Lindholm), till att bli forum för tävlingar kockar och kändisar emellan, till att informativt göra mat till en moralisk fråga (Landet Brunsås, Jamie Olivers uppläxande skolmatsprogram) till att faktiskt ta fram framtida proffskockar, till att tävla "vanliga människor" emellan (Halv åtta hos mig, Come dine with me), till att bli mer av en statist men användas som ett medel för att skapa en avslappnad miljö (Rachel Ray och Martha Stewarts talkshows, På middag hos Hannah och Amanda).

En homage till en riktig klassiker i mat-tvsammanhang, Julia Child, som det till och med nu finns en långfilm om!

Ja, det var en snabb, slarvig och översiktlig genomgång av mat-teves historia, men visst belyser det lite hur och varför mat-teve varit så populär?

Nu en still undran: vad kommer härnäst i mat-teve-väg?

En av mina personliga favoriter är den brittiska/irländska upplagan av "Halv åtta hos mig" (Tror att den brittiska serien är orginalformatet), "Come dine with me", där deltagarna mer som regel än undantag är fullkomligt knäppa och så sjukt otrevliga mot varandra. Det är jättekul och motbevisar möjligtvis min gamla handledares tes. Men å andra sidan får jag ofta en känsla av familjär gemenskap hur brutalt uppriktiga de än är mot varandra...

Come dine with me går att streama från Youtube!